Utmaningen

I ett tidigare inlägg skrev jag om hur jag tänker mig att dela upp min tid när jag börjar jobba på frilansbasis. Jag avsatte 40% till egna projekt och 60% till konsulttimmar. Det jag glömde bort är en extremt viktig komponent som är lätt att förbise men som gör väldigt stor skillnad på lång sikt: kompetensutveckling.

Jag kom på att jag helt glömt att planera för självstudier när jag snubblade över en artikel i frilansbloggen wakeuplater, “Falling behind is not an option” (“Att hamna efter är inte ett alternativ”). Särskilt i en bransch som bygger på hög förändringstakt gäller det att försöka hålla sig uppdaterad och åtminstone känna till nya tekniker och annat som är under utveckling. Jag har själv varit rätt dålig på detta på senaste tiden, delvis på grund av att företaget jag varit anställd hos sätter ett högre värde på ett certifieringsdiplom än på att man läser bloggar och böcker. Inte så konstigt i ett företag med tusentals anställda kanske, men ibland har jag önskat att det avsatts mer tid åt att få studera på egen hand, labba med nya grejer som kommit ut och liknande.

Hur som helst, jag kan faktiskt inte skylla på min arbetsgivare. Jag har under de senaste två åren fått jobba med ganska många olika saker och byggt upp en grundkompetens, såväl konsultmässigt som tekniskt, som jag hade haft svårt att lägga fundamentet för själv. Sitter man på ett projekt som kräver att man implementerar en viss komponent för att lösa ett specifikt problem så är man ju tvungen att lära sig, även om man inte kan något om det från början.

Hur mycket tid är rimligt att reservera åt egen kompetensutveckling? Jag skulle gärna säga 10% - om sedan de får adderas till de existerande 100 eller tas från antingen konsulttimmarna eller sidoprojekten vet jag inte riktigt, men kan jag läsa eller labba i snitt en knapp timme om dagen så kommer jag vara mer uppdaterad än de flesta andra IT-konsulter. Med reservation för att jag som fristående inte har samma naturliga kunskapsutbyte med kollegor, förstås.