Utmaningen

Med drygt en och en halv månad kvar av min anställning börjar det bli dags att planera den första tiden som självständig. En av mina ambitioner är att ha utrymme att kunna vara spontan, men jag är också av den strukturerade typen som gillar att ha en övergripande bild av vad som komma skall.

På hög nivå kan man säga att jag vill börja med att sälja konsulttimmar på 60% och använda övriga 40% till egna projekt. När jag säger ”sälja konsulttimmar” så menar jag förstås i idealfallet att debitera någon form av kund dessa timmar, men i verkligheten går inte all konsulttid att debitera. Planering, administration och försäljning tillkommer utöver den vanliga produktionstiden, vilket förstås är något jag måste räkna in i planen. Helst ska dessa övriga aktiviteter inkluderas i de 60% av min tid som jag ska sälja – 40% till sådant jag på lång sikt vill hålla på med känns som ett minimum.

Samtidigt inser jag att den här utmaningen troligen inte kommer att bli någon dans på rosor. Om jag vill att den ska vara längre än vad mina besparingar räcker till (och det vill jag förstås) så måste jag bygga upp en bas av bra kunder - sådana som investerar långsiktigt, är kvalitetsfokuserade och, från min synvinkel kanske viktigast av allt, återkommer. Detta kommer säkerligen inledningsvis att kräva mer än 60%, eller om man ser det på ett annat sätt, innebära fler totala arbetstimmar per vecka.

Hur många kunder vill jag ha? Troligen inte mer än tre-fyra stycken, och aldrig mer än två aktiva projekt åt gången. Detta är enkelt att motivera: färre kunder innebär att jag kan koncentrera mig på dem, ge dem bättre service, lära känna deras verksamhet och vara tillgänglig för diskussioner och frågor. Ökad kundnytta alltså. Men färre kunder och projekt innebär också färre bollar att hålla i luften, färre supportsamtal, mindre administration och kortare ställtider mellan olika uppdrag. Det handlar om en vinstsituation för båda parter.

Man kan förstås argumentera för att färre kunder gör mig sårbar eftersom jag blir mer beroende av varje enskild kund. Det är förstås sant. Men jag är (tills vidare) ensam och är därför per definition utsatt – jag måste fokusera på hög servicegrad och kundnöjdhet för att bygga upp relationer som är långsiktiga. Jag har helt enkelt inte resurser att jobba med massor av småuppdrag och flyktiga kundkontakter. Detta är något jag måste hålla i åtanke hela tiden, att inte frestas att leta efter de små enkla uppdragen utan att i första hand koncentrera mig på engagemang där jag kan agera som en viktig del av något större och längre.

Det låter lätt när man säger det! Jag är säker på att det inte kommer att bli lika enkelt i verkligheten. Hur många garanterade kunder har jag som bara väntar på att jag ska bli tillgänglig? Inga alls! Visst, jag har några linor ute som jag nog tror kan leda till något förr eller senare, men det finns inga avtal eller planerade projekt än så länge. Det känns förstås lite spännande, på gränsen till för spännande. Jag skulle gärna se att jag har åtminstone ett ordentligt uppdrag som drar igång i början av december och jag ska försöka jobba för att få ett sådant, men som jag sagt någon gång tidigare: jag är ingen säljare. Däremot är jag en presterare, och det hoppas jag kunna leva på i längden.