Utmaningen

Idag passerade jag 160 jobbade timmar för mars månad, vilket innebär att allt jag gör fram till månadsskiftet är en ren bonus! Jag har ju som mål att arbeta motsvarande en heltidstjänst och det har jag alltså lyckats uppnå nu för första gången sedan jag började jobba enbart med min egna firma. Tittar jag i tidsrapporteringen ser jag att antalet arbetstimmar per månad upplever en klar stigande trend; så här har det sett ut sedan starten:

• December: 64 timmar (varav 31 debiterbara)
• Januari: 104 timmar (varav 83 debiterbara)
• Februari: 118 timmar (varav 105 debiterbara)
• Mars: 163+ timmar (varav 152+ debiterbara)

Tittar man med konsultögon på denna statistik så går det åt rätt håll medan om man är intresserad av tiden som inte sålts så ser det inte lika bra ut. Jag väljer dock att se det som något positivt att jag lyckats sporra mig själv till att inte slappa och att jag på samma gång dragit in en del pengar. Det är ju brinnande lågkonjunktur, så jag kan tänka mig att det inte riktigt är läge att klaga på en för hög debiteringsgrad.

Sedan har jag faktiskt lärt mig mycket under mina konsulttimmar hittills i år, både tekniskt och professionellt. Jag har jobbat med sådant jag inte trodde att jag skulle hålla på med, utan att för den sakens skull tappa mitt .NET-fokus. Så jag är nöjd!

Inom inte alltför lång tid hoppas jag kunna dela med mig av lite detaljer gällande det egna projekt som jag valt att satsa på då jag inte konsultar. Håll ut!

Min kompis David nämnde häromdagen att han börjat med något slags program för träna upp sig till att klara av 100 armhävningar på rad. Lät galet. Sedan såg jag sajten i fråga i bakgrunden på en skärmdump som Peter lagt upp och blev nyfiken.

Själva konceptet är mycket enkelt: genom att följa ett särskilt träningsprogram ska vem som helst (typ) kunna klara av att göra just 100 armhävningar i sträck efter sex veckor. Man börjar med ett inledande maxtest och får sedan ett rekommenderat ”spår” beroende på resultatet. Jag gillar det – ett tydligt, mätbart mål inom en klar tidsram. Sajten som innehåller programmet är mycket enkel och helt okej överskådlig. Det finns även en funktion för att logga sina träningsomgångar så att man själv (och andra) kan se hur framstegen ser ut. Killarna som gjort sajten och tagit fram programmet har till och med skrivit en bok om det; kanske lite väl optimistiskt kanske, jag ser inte riktigt vilket värde som adderas genom bokformen, men kul idé.

Självklart har jag fastnat i det. Gjorde det inledande testet och fick sedan börja med tredje veckans program. Följ den rafflande utvecklingen på push ups logger! Eller varför inte utmana dig själv?

Februari var min första ”hela” arbetsmånad sedan jag började jobba på egen hand (december hade jag inte så mycket att göra och en stor del av januari gick till julledighet) och nu tänkte jag göra en tillbakablick för att reflektera lite över hur jag använde min tid. Jag har nämligen haft en känsla av att jag jobbat heltid, åtminstone har min energi varit i princip slut efter varje arbetsdag, och jag har i princip inte ägnat någon tid alls åt egna projekt. Men de fakturor jag skickat till kunder återspeglar inte ”heltid”. Så vad har mitt tidskalkylblad att säga om februari?

Det visar sig att jag lagt ungefär 120 timmar på arbetsrelaterade aktiviteter varav cirka 100 var ren debiterbar tid. Helt klart en bra inkomstmånad (även om jag inte kommer att se några pengar förrän månadsskiftet mars/april), men nu är det ju tiden jag är mest intresserad av. Totalt har jag alltså jobbat motsvarande 75% av en heltidstjänst. Samtidigt har jag upplevt det som att jag jobbat heltid, av någon anledning.

Vad kan jag säga om detta? Jag är helt medveten om att jag ibland ”unnar mig” en ledig dag här och där, eller en halvdag, då jag inte känner mig motiverad att jobba. Jag gottar mig åt att kunna lägga mig i soffan och spela Army of Two istället för att sitta av tiden på något kontor. Men samtidigt som jag njuter av att utnyttja min relativa frihet känner jag ett sting av dåligt samvete också, eftersom det känns som att jag borde göra något annat. Och naturligtvis borde jag det.

Det jag liksom har glömt bort är att jag satt igång hela den här enmanscirkusen för att i framtiden när jag vaknar på morgonen kunna välja om jag vill jobba eller vara ledig. Jag vill ha arbetat upp en eller flera affärer som tickar in slantar i en lagom takt så att jag inte ska behöva sälja varje timme jag äger för att kunna betala hyran och köpa mat (eller Army of Two 2).

Nyckelorden från föregående stycke är ”i framtiden” och ”arbetat upp”. Det jag gjort nu är att jag påbörjat firandet och lättjan innan tentan är över – ja faktiskt innan tentaperioden ens kommit igång på riktigt. Risken med att göra så, även om det helt klart är praktiskt möjligt, är att man somnar stupfull i en park och inser när man till slut kvicknat till att man sovit sig förbi sin chans att faktiskt klara tentan. Okej, liknelsen är lite konstig kanske, men jag har sett det hända. I mitt fall kanske jag har det helt okej just nu när jag har konsultuppdrag som håller mig flytande, men vad händer till sommaren då det är lugnare? Eller ännu tidigare? Eller till hösten? Så länge jag bara konsultar är jag mycket ekonomiskt sårbar, det är något jag inte glömt bort.

Vad jag behöver göra nu är att i någon mening starta om med några enkla, grundläggande riktlinjer. Så här:

• Jag ska arbeta totalt minst 160 timmar per månad. Jag tror att det är ett absolut minimum om jag ska ha någon som helst chans att se mina egna affärsidéer utvecklas till något konkret inom en överskådlig framtid. Dessutom – har du någonsin hört talas om någon som ”softat” fram ett riktigt framgångsrikt företag? De flesta arbetar nog snarare 250 timmar per månad i början för att det ska bli något. Men okej, 160 timmar är klart mycket bättre än 120 i alla fall.
• Jag ska sträva efter att lägga minst 40 timmar per månad på egna projekt. Det vore ju en grym skillnad mot dagens 0 timmar. Och det går faktiskt inte att skylla på konsultuppdrag så länge jag inte jobbar ens heltid. Konsultandet kommer jag fortsätta med, det gäller bara att skruva upp ambitionsnivån på övrig tid ett par snäpp.
• Jag ska träna, sporta eller på annat sätt motionera åtminstone tre gånger per vecka. Och vad har det med något att göra? Väldigt mycket faktiskt. Jag upplever att jag sover bättre, tänker klarare, är piggare och inte minst gladare när jag känner mig i form rent fysiskt. Och jag är mycket medveten om att jag varit betydligt mer stillasittande än jag är bekväm med under den senaste månaden.

Det var det hela! Inga krav på att stiga upp tidigt på morgonen (det gör jag ändå), inga förbud mot TV-spelspauser (alltså pauser från jobbet, inte från TV-spelandet) eller liknande grymheter. Tre konkreta, rimliga riktlinjer, eller mål, som är mycket enkla att mäta och följa upp.

Jag börjar från och med mars.

Vänta, det betyder ju att jag redan börjat? Coolt.

Nej jag menar alltså inte att man ska plugga ute på isen, utan att mitt bokprojekt ”Plugga smart” ligger på is. Det är tråkigt men ändå vettigt. Så här tänker jag: situationen är sådan att jag har fått möjlighet att jobba ganska mycket på konsultbasis. Exakt hur länge det håller i sig vet jag inte, men det är troligt att mars och kanske april är hyfsat belagda i alla fall.

Nu vill jag ju inte lägga all min tid på konsultande, det börjar bli lite av ett mantra som jag upprepar för mig själv både på bloggen och i huvudet. Jag ska verkligen försöka att lägga ungefär en dag i veckan, alltså motsvarande 20%, på egna projekt. Och med den förutsättningen, att jag faktiskt har ganska lite tid reserverat för egna projekt, så är det rationellt att fokusera på en enda aktivitet istället för att hoppa mellan flera olika.

Jag har valt att fokusera min ”egna tid” på ett projekt jag ännu inte skrivit om på bloggen, men som jag hoppas kunna introducera hyfsat snart. Det finns två anledningar till att jag valt just det projektet. Den första och viktigaste är att jag inte är ensam intressent, utan jobbar tillsammans med min kompis Petter Lorentzon. Den andra är att detta är det projekt som jag tror har störst potential att generera någon form av inkomst inom överskådlig framtid.

Slutsatsen är alltså att tidsplanen för Plugga smart tills vidare inte gäller, men att jag i gengäld hoppas kunna ersätta den med ett annat eget projekt. Jag är fortfarande sugen på att skriva den där boken någon gång i framtiden, men exakt när det kommer att ske vill jag inte spekulera i – då riskerar jag bara att göra mig själv besviken.

När man jobbar som konsult hamnar man per definition på lite olika ställen, och det är inte ovanligt att man sitter ett par dagar hos en kund och sedan resten av veckan någonannanstans. Så länge man har en bärbar dator är det ju inga problem kan man tycka, men om man jobbar med utveckling behöver man ofta komma åt kundens interna nätverk, källkodsserver och så vidare. Förutsatt att kunden arbetar i en Windowsmiljö så får man då typiskt ett domänkonto, precis som de fast anställda fast troligen med lite snävare säkerhetsrestriktioner. Om man låter datorn gå med i kundens domän kan man sedan logga in på datorn med domänkontot, och så får man tillgång till nätverket och de resurser som kontot har rättigheter till.

Men hur blir det då när man packar ihop sina prylar och går till nästa kund? Att hålla på och flytta datorn mellan domäner är inte ett särskilt vettigt alternativ, särskilt inte om man måste vara inloggad som sin egen företagsanvändare för att få tillgång till det egna företagets resurser. Det är en möjlighet att kunden kan tillhandahålla en dator som man använder när man sitter hos det företaget och jobbar. Under längre uppdrag eller om kunden vill ha fysisk kontroll över de filer man arbetar på är det nog den smartaste lösningen. Då jobbar man på kunddatorn och kan använda sin egen (utanför kundens nätverk) till att kolla sin företagsmail och liknande.

Om kunden inte vill eller kan stå för arbetsdator är virtualisering ett alternativ, och något som jag själv har bestämt mig för att testa. Det går ut på att man skapar en virtuell maskin eller image som körs inuti det vanliga operativsystemet med hjälp av en särskild programvara. Effekten blir att man startar upp ett isolerat Windows (eller Linux, Mac OS eller något helt annat) i ett fönster i datorn, för att uttrycka det enkelt. Den virtuella maskinen får tillgång till de hårdvaruresurser man väljer att låta den se, exempelvis nätverkskort och DVD-läsare. Man tilldelar en viss mängd RAM-minne och hårddisk, och sedan är det bara att installera de program man vill ha på den, som om den vore en vanlig dator. Den virtuella maskinen kan sedan anslutas till kundens domän, och så använder man det av kunden tillhandahållna domänkontot för att logga in, så blir det som om man hade haft en separat dator på kundens nätverk. När man avslutar för dagen stänger man den virtuella maskinen som vilket annat program som helst, och nästa gång man startar upp den fortsätter man där man slutade.

Jag köpte för några veckor sedan VMware Workstation, som är en virutaliseringsprogramvara med gott rykte för Windows. Den kostade inte särskilt mycket heller (cirka 1600 kr plus moms) med tanke på vilket värde den tillför om jag får allt att fungera som jag vill. Att enkelt kunna byta mellan kundspecifika, isolerade miljöer är smidigt för mig och dessutom ökar säkerheten mot kund, eftersom den ”dator” som ansluts till kundnätverket kan anpassas för att uppfylla eventuella säkerhetspolicies och liknande.

Just i detta nu sitter jag och förbereder en virtuell maskin som jag tänkte börja använda på ett av mina uppdrag ute hos en kund imorgon. Det ska bli spännande att se hur det funkar. Jag är optimistisk.