Utmaningen

Februari var min första ”hela” arbetsmånad sedan jag började jobba på egen hand (december hade jag inte så mycket att göra och en stor del av januari gick till julledighet) och nu tänkte jag göra en tillbakablick för att reflektera lite över hur jag använde min tid. Jag har nämligen haft en känsla av att jag jobbat heltid, åtminstone har min energi varit i princip slut efter varje arbetsdag, och jag har i princip inte ägnat någon tid alls åt egna projekt. Men de fakturor jag skickat till kunder återspeglar inte ”heltid”. Så vad har mitt tidskalkylblad att säga om februari?

Det visar sig att jag lagt ungefär 120 timmar på arbetsrelaterade aktiviteter varav cirka 100 var ren debiterbar tid. Helt klart en bra inkomstmånad (även om jag inte kommer att se några pengar förrän månadsskiftet mars/april), men nu är det ju tiden jag är mest intresserad av. Totalt har jag alltså jobbat motsvarande 75% av en heltidstjänst. Samtidigt har jag upplevt det som att jag jobbat heltid, av någon anledning.

Vad kan jag säga om detta? Jag är helt medveten om att jag ibland ”unnar mig” en ledig dag här och där, eller en halvdag, då jag inte känner mig motiverad att jobba. Jag gottar mig åt att kunna lägga mig i soffan och spela Army of Two istället för att sitta av tiden på något kontor. Men samtidigt som jag njuter av att utnyttja min relativa frihet känner jag ett sting av dåligt samvete också, eftersom det känns som att jag borde göra något annat. Och naturligtvis borde jag det.

Det jag liksom har glömt bort är att jag satt igång hela den här enmanscirkusen för att i framtiden när jag vaknar på morgonen kunna välja om jag vill jobba eller vara ledig. Jag vill ha arbetat upp en eller flera affärer som tickar in slantar i en lagom takt så att jag inte ska behöva sälja varje timme jag äger för att kunna betala hyran och köpa mat (eller Army of Two 2).

Nyckelorden från föregående stycke är ”i framtiden” och ”arbetat upp”. Det jag gjort nu är att jag påbörjat firandet och lättjan innan tentan är över – ja faktiskt innan tentaperioden ens kommit igång på riktigt. Risken med att göra så, även om det helt klart är praktiskt möjligt, är att man somnar stupfull i en park och inser när man till slut kvicknat till att man sovit sig förbi sin chans att faktiskt klara tentan. Okej, liknelsen är lite konstig kanske, men jag har sett det hända. I mitt fall kanske jag har det helt okej just nu när jag har konsultuppdrag som håller mig flytande, men vad händer till sommaren då det är lugnare? Eller ännu tidigare? Eller till hösten? Så länge jag bara konsultar är jag mycket ekonomiskt sårbar, det är något jag inte glömt bort.

Vad jag behöver göra nu är att i någon mening starta om med några enkla, grundläggande riktlinjer. Så här:

• Jag ska arbeta totalt minst 160 timmar per månad. Jag tror att det är ett absolut minimum om jag ska ha någon som helst chans att se mina egna affärsidéer utvecklas till något konkret inom en överskådlig framtid. Dessutom – har du någonsin hört talas om någon som ”softat” fram ett riktigt framgångsrikt företag? De flesta arbetar nog snarare 250 timmar per månad i början för att det ska bli något. Men okej, 160 timmar är klart mycket bättre än 120 i alla fall.
• Jag ska sträva efter att lägga minst 40 timmar per månad på egna projekt. Det vore ju en grym skillnad mot dagens 0 timmar. Och det går faktiskt inte att skylla på konsultuppdrag så länge jag inte jobbar ens heltid. Konsultandet kommer jag fortsätta med, det gäller bara att skruva upp ambitionsnivån på övrig tid ett par snäpp.
• Jag ska träna, sporta eller på annat sätt motionera åtminstone tre gånger per vecka. Och vad har det med något att göra? Väldigt mycket faktiskt. Jag upplever att jag sover bättre, tänker klarare, är piggare och inte minst gladare när jag känner mig i form rent fysiskt. Och jag är mycket medveten om att jag varit betydligt mer stillasittande än jag är bekväm med under den senaste månaden.

Det var det hela! Inga krav på att stiga upp tidigt på morgonen (det gör jag ändå), inga förbud mot TV-spelspauser (alltså pauser från jobbet, inte från TV-spelandet) eller liknande grymheter. Tre konkreta, rimliga riktlinjer, eller mål, som är mycket enkla att mäta och följa upp.

Jag börjar från och med mars.

Vänta, det betyder ju att jag redan börjat? Coolt.

Nej jag menar alltså inte att man ska plugga ute på isen, utan att mitt bokprojekt ”Plugga smart” ligger på is. Det är tråkigt men ändå vettigt. Så här tänker jag: situationen är sådan att jag har fått möjlighet att jobba ganska mycket på konsultbasis. Exakt hur länge det håller i sig vet jag inte, men det är troligt att mars och kanske april är hyfsat belagda i alla fall.

Nu vill jag ju inte lägga all min tid på konsultande, det börjar bli lite av ett mantra som jag upprepar för mig själv både på bloggen och i huvudet. Jag ska verkligen försöka att lägga ungefär en dag i veckan, alltså motsvarande 20%, på egna projekt. Och med den förutsättningen, att jag faktiskt har ganska lite tid reserverat för egna projekt, så är det rationellt att fokusera på en enda aktivitet istället för att hoppa mellan flera olika.

Jag har valt att fokusera min ”egna tid” på ett projekt jag ännu inte skrivit om på bloggen, men som jag hoppas kunna introducera hyfsat snart. Det finns två anledningar till att jag valt just det projektet. Den första och viktigaste är att jag inte är ensam intressent, utan jobbar tillsammans med min kompis Petter Lorentzon. Den andra är att detta är det projekt som jag tror har störst potential att generera någon form av inkomst inom överskådlig framtid.

Slutsatsen är alltså att tidsplanen för Plugga smart tills vidare inte gäller, men att jag i gengäld hoppas kunna ersätta den med ett annat eget projekt. Jag är fortfarande sugen på att skriva den där boken någon gång i framtiden, men exakt när det kommer att ske vill jag inte spekulera i – då riskerar jag bara att göra mig själv besviken.

Ack vad dålig jag varit på att skriva den senaste månaden. Jag blir tyvärr tvungen att skylla på att jag jobbat, och det är verkligen en dålig ursäkt eftersom bloggen just ska handla om vad jag gör, och när jag väl gör något är det förstås dumt att inte skriva om det. Hursomhelst så sitter jag för närvarande på två olika underkonsultuppdrag åt samma uppdragsgivare. Ett handlar om gammal hederlig customutveckling i .NET där jag implementerar en ny betallösning åt en kund som säljer elektroniska tjänster, kan man säga. Det är riktigt kul, och hälften av det roliga kommer av att bara få inblick i kundens verksamhet, träffa trevligt folk och få lite miljöombyte. Det andra uppdraget är också helt okej, faktiskt lite mer utmanande när jag tänker efter. Även det handlar om .NET-utveckling, fast i form av anpassning av en CRM-implementation. Mer inrutat, men inte utan sina ljuspunkter ändå.

Jag har ju tidigare reflekterat över det här med disponering av tid och kom då fram till att jag skulle lägga max 60% på rena konsulttimmar. Jag har fortfarande hållit på för kort tid för att kunna stämma av hur fördelningen ser ut i verkligheten, men redan nu känner jag att när jag väl har ett konsultuppdrag är det inte sällan ”prioriterat” och ”tajt med tid” vilket i praktiken innebär att jag får svårt att bara ägna det tre dagar i veckan. Och om jag erbjuds ett uppdrag där jag kan debitera 650 kr per timme och inte har någon konkret plan för nästa eller nästnästa månad är det inte så lätt att tacka nej för att jag vill ägna tid åt egna projekt (förutsatt att de inte också ger en direkt inkomst).

Men jag är medveten om att jag införde den här förändringen i mitt arbetsliv för att nå långsiktiga ekonomiska mål, och dit kommer jag aldrig bara genom att sälja timmar. Det finns ett par idéer som ligger och kurrar i bakhuvudet och som jag plockar fram för diskussion då och då. Kanske är det dags att sätta upp någon slags deadline? Det vore nog bra. Å andra sidan har jag satt upp deadlines för mitt bokskrivande som jag redan fått skjuta på, och om intensiteten i mina nuvarande uppdrag håller i sig kommer jag bli tvungen att skjuta upp dem igen. Inte så kul. Men vad gör man?

Jag skulle tro att jag behöver acceptera den situation som är just nu och kanske fokusera på ett eget projekt vid sidan av konsultandet. Och i så fall, för att på sikt kunna trappa ner på timsäljandet, bör jag satsa på det projekt jag bedömer kommer kunna bli lönsamt tidigast. Det är väl ett rationellt resonemang?

Det svåraste med att skriva den här boken är inspirationen, helt klart. Jag har inga problem att formulera mig, att strukturera, layouta eller klura på marknadsföring, men att skriva då jag inte riktigt har lust fungerar bara inte. Med andra ord är jag inte som Robert Jordan var, som då han arbetade på sin fantasyserie satt och skrev i sin författarstuga varje vardag 8-17.

Samtidigt tror jag att inspirationen är kopplad till mycket annat än bara vilken typ av dag det är. Optimism, till exempel. Jag känner mig väldigt mycket mer sugen att ta tag i mina projekt (inklusive boken) då jag känner att saker och ting går framåt, att jag är nöjd med tillvaron och att allt kommer att lösa sig efter hand. Skillnaden mellan bokskrivandet och mina mer tekniska sidoprojekt är att programmering kan jag sitta med även då jag känner mig neutral eller rent av less – om inte annat för att det är skönt att efteråt känna att jag gjort någonting. Men allt jag skriver när jag inte är inspirerad blir bara dåligt. Undrar om det är så för alla riktiga författare också, eller om det är något som man blir bättre på med övning?

Något kort om tidsplanen:

• Jag sa tidigare att jag skulle ha färdigställt en outline med innehåll i punktform för varje kapitel till den 11 december. Det fixade jag.
• Första utkastet för hela boken skulle vara klart tills den 16 januari. Denna deadline kommer jag dock att flytta fram ungefär en månad, till den 13 februari, eftersom jag har lite mycket att göra med ett underkonsultuppdrag i januari (något jag inte visste om när jag gjorde den första planeringen).
• Av samma anledning flyttas deadline för andra utkastet fram till den 27 februari…
• …och releasen planeras därmed den 31 mars.

Jag gillar verkligen inte att flytta fram deadlines på det här sättet. Men faktum är att detta inte är ett misslyckande utan en anpassning efter nya förutsättningar, och då är det bättre att agera genom att justera målen så tidigt som möjligt än att chansa och vänta till senare. Plus att jag har känt mig stressad några dagar nu just för att jag haft i bakhuvudet att jag kommer få svårt att hinna få färdigt första utkastet i tid, och den stressen försvann i samma stund som jag bestämde mig för att skjuta på måldatumen.

(Här har vi för övrigt ett konkret exempel på vanlig problematik i en multiprojektmiljö. Det var inte bokprojektets fel att jag var tvungen att flytta fram mina deadlines utan ett högre prioriterat parallellt projekt dök upp och fick gå före i konkurrensen om min tid. Inget konstigt. Det är lika bra att jag vänjer mig, för det är så här jag vill jobba.)

Det är vedertaget att multiprojekt, alltså hanterandet av flera parallella projekt, är något svårt och ofta suboptimalt. Suboptimalt på det sättet att om man inte kan få projekten att samverka på ett positivt sätt mellan varandra och på det sättet erhålla synergieffekter så finns det i princip bara nackdelar. Projekten konkurrerar med varandra om resurser och en genomtänkt, kommunicerad realtidsprioritering blir extremt viktig. Den generella riktlinjen gällande multiprojekt är något i stil med ”undvik om ni inte vet exakt vad ni gör”.

Det finns förstås många företag som har grym koll på vad de gör och som byggt upp hela sitt erbjudande kring multiprojekt. Bilindustrin med japanerna i spetsen är något av förebilder, och utgår från centralt utvecklade ”plattformar” som de sedan bygger vidare många olika produkter på. Inom TV-spelsindustrin jobbar många företag på liknande sätt genom att utveckla en ”motor” som flera speltitlar kan använda sig av. Flera projekt hjälps åt att bära kostnaderna för gemensamma komponenter och nya projekt får direkt en flygande start genom att slippa börja från noll. Jag har skrivit ett exjobb inom just detta, det är intressanta grejer.

Jag inser att jag själv numera jobbar i en multiprojektmiljö. Och jag vet inte exakt vad jag sysslar med, så egentligen borde jag väl försöka låta bli…men det kommer jag inte att göra. Det är nämligen så att många av de böcker som berättar om komplexiteten i multiprojekt utgår från ett lönsamhetsperspektiv, och ser man det så så är kanske det jag gör inte något skolboksexempel på effektiv projekthantering. Men om jag hade velat maximera min lönsamhet så hade jag jobbat kvar som anställd. Jag vill ha en vardag och ett arbetsliv som präglas av variation och olika typer av utmaningar. Lönsamheten kanske kommer efter hand, vad vet jag, men omväxlingen finns redan nu.

Just nu jobbar jag på de här grejerna:

• Underkonsultuppdrag inom .NET-utveckling.
• Konsult/förvaltningsuppdrag inom webbutveckling.
• Bokprojektet ”Plugga smart”.
• Utveckling av en onlinetjänst för privatekonomi (mer info om detta längre fram).

Det roliga med att ha flera ganska olika projekt parallellt i kombination med möjligheten att helt disponera sin tid är att det nästan alltid finns något roligt att jobba på. Har jag en bra dag skriver jag lite på boken, men om jag saknar inspiration kan jag alltid labba lite med ASP.NET MVC, ringa en kund och diskutera webbstrategi eller klura på ett integrationsproblem. Så på det sättet tror jag att parallellismen i själva verket ökar min effektivitet, och det ökar definitivt arbetsglädjen. 

Sedan är det naturligtvis fortfarande viktigt att kunna prioritera i sin lilla ”projektportfölj”, särskilt om man är egenföretagare som jag. Innan man börjar lägga tid på en ny idé kan det vara bra att ställa några enkla frågor till sig själv, typ:

• Finns det redan nu en första kund?
• Hur stor är lönsamhetspotentialen för projektet?
• Hur sannolikt är det att jag verkligen slutför det här projektet?
• Om jag slutför det, kommer jag ha tid att förvalta det?
• Startar jag det här nya bara för att slippa undan ett halvfärdigt projekt som jag lite tappat lusten för att jobba med?
• Har jag råd att jobba med detta nu? Hur ser balansen ut mellan långsiktiga projekt och direkt inkomstbringande?

Exempelvis skulle jag verkligen vilja designa och implementera en helt egen bloggmotor i ASP.NET MVC. Jag tror att det skulle vara riktigt kul och lärorikt, och kanske skulle det kunna bli till  nytta för andra. Men borde jag börja med det nu? Min bok är inte klar än på några månader och kommer kanske aldrig bli någon kassasuccé – den går alltså inte att räkna med som en inkomstkälla. Privatekonomitjänsten har en stor potential, men ligger med mina mått mätt långt fram i tiden. Drar inte in några pengar. Direkta inkomster kommer istället helt från mina konsultuppdrag, dock inga oändliga rikedomar.

Om jag skriver en bloggmotor så kommer den troligen inte dra in några pengar alls (finns ingen affärsidé, bara ett intresse). Att reservera ännu en tårtbit av min produktiva tid åt ett rent ickekommersiellt projekt verkar alltså inte vara det bästa just nu. Jag borde istället fokusera på att bibehålla konsultandent på den nuvarande nivån (eller öka något) och på att faktiskt driva de mer långsiktiga projekten framåt, så att de kommer närmare att börja bringa någon form av inkomst.

Typ så skulle ett konkret exempel på resonemang kring en enmansprojektportfölj kunna se ut. Jag är definitivt inget Toyota, men jag kan tänka rationellt och det kommer man ganska långt med.