Att satsa lagom för att vinna allt
Affärstänkande och entreprenörskap i all ära, men ibland önskar jag att jag vore några år yngre i sinnet igen. Då var jag nämligen mycket mer kreativ och till viss mån företagsam. Inte på det sättet att jag startade upp en massa grejer som jag kunde tjäna pengar på, men jag tog oftare ett koncept från idé till verklighet – åtminstone som det känns när jag tänker tillbaka. Det är något jag verkligen skulle behöva ett par doser av idag.
Läs vidare »
Så länge som man jobbar med tekniska nördigheter som webb- och systemutveckling så finns det ett ständigt behov att hålla sig uppdaterad och lära sig nya saker. Tyvärr/som tur är dyker det upp grejer precis hela tiden så man blir tvungen att välja/så man har mycket att välja mellan. Sedan gäller det förstås att ha tid och lust att faktiskt sätta sig in i det som är nytt, så att man är hyfsat bekväm med det när det är dags för den första skarpa tillämpningen. I mitt fall blev det lite tvärt om – jag hade ett vettigt projekt jag ville genomföra och jag såg att en rad relativt nya tekniker skulle passa perfekt i lösningen, men jag fick krypa till korset och erkänna för mig själv att jag inte tagit mig tid att lära mig tillräckligt för att kunna sätta igång. Dags att göra något åt det, alltså.
Anfall är bästa försvar, brukar man säga ibland. Det kan stämma in rätt bra på stresshantering; jag har tidigare skrivit om att det gäller att ta tag i det som stressar en, vilket ofta är det som känns jobbigast att börja med. Nu har jag ytterligare ett konkret exempel på detta, ett där det inte bara handlade om att blint sätta igång och arbeta utan att först tänka till och se på hela situationen från en annan synvinkel.
Idag kom jag att tänka på att jag faktiskt inte haft någon konkret plan för min egen kompetensutveckling sedan jag började med mitt egna företag i december förra året. På mitt gamla jobb satte alla anställda varje år upp personliga utvecklingsmål som sedan följdes upp efter sex respektive tolv månader. Målen var indelade i flera olika områden och hade olika karaktär beroende på vilken inriktning man hade och var i karriären man befann sig. Dessutom hade var och en, oavsett nivå i företaget, en ”karriärsmentor”, en mer senior kollega som fungerade som bollplank vid denna typ av tillfällen. Jag tycker att det var ett bra system.
Som egenföretagare ser det förstås lite annorlunda ut. Per definition har jag ingen mentor inom företaget. Jag skulle kunna – och borde nog – skaffa mig en extern person att rådfråga, men det har jag inte gjort ännu. Till att börja med borde jag i alla fall kunna identifiera några huvudområden som jag vill utvecklas inom.
Det första är självskrivet: teknik. Jag livnär mig på den kunskap jag byggt upp inom mjukvaruutveckling, specifikt .NET-programmering. Troligen kommer jag fortsätta leva på detta i någon utsträckning ytterligare ett antal år. Under min tidigare anställning mer eller mindre tvingades jag ta en Microsoftcertifiering, ”Microsoft Certified Professional Developer: Enterprise Applications”. Jag tyckte att det var något av ett lidande när jag höll på med det, men nu i efterhand är det ett slags kvitto som säger att Microsoft intygar att jag har en relativt bred grundkunskap inom mitt område.
Kunskap i allmänhet, och inte minst inom teknik, har förstås ett bäst-före-datum. Min certifiering är till exempel knuten till en viss version av .NET-ramverket (2.0), och det har kommit en nyare upplaga som man kan ta om man vill visa att man håller sig uppdaterad. Och det vill jag. Jag trodde inte för ett år sedan att jag skulle känna så, men jag tror faktiskt att det skulle vara en lärorik investering att uppgradera min certifiering till den aktuella versionen. Uppgraderingsproven finns inte tillgängliga riktigt ännu, men de kommer och då ska jag göra en insats för att klara av dem.
Vidare på samma spår skulle jag vilja lära mig ASP.NET MVC, som är en variant av Microsofts webbapplikationsramverk ASP.NET. Det är inget som ingår i certifieringen, men ändå något som jag tycker verkar intressant och som skulle komplettera det jag redan kan inom ”klassisk” ASP.NET på ett bra sätt. Och så vill jag behärska LINQ, som är ett slags data-API, eller vad man ska kalla det, som troligen täcks åtminstone delvis av certifieringen. Jag väntar faktiskt i skrivande stund på ett par böcker som handlar om just de här ämnena.
Om jag tittar bortom teknikområdet hamnar jag på det som rör yrkesutövningen mer generellt: professionalism kanske man skulle kunna kalla det. Att effektivt och proffsigt kunna driva- och delta i projekt, kommunicera med kollegor såväl som kunder, sälja in idéer och hantera min (och kanske även andras) tid. Naturligtvis går det här området att dela in i många underkategorier, men jag väntar lite med det.
Här är det lite svårare att hitta självklara utmaningar. Om jag hade jobbat kvar på mitt gamla jobb hade ett av mina mål för 2009 definitivt varit att framgångsrikt leda en mindre grupp av juniorkonsulter; att ha någon form av ledarskapselement som en del av min roll på de projekt jag deltog i. Efter att man jobbat ett par år med framförallt (programvaru)utveckling är det naturligt att gå vidare med att kanske bli lead för ett litet utvecklingsteam och på det sättet ta ett steg närmare att få större och större ansvar för utvecklingsprojekt. Det handlar om att bevisa att man klarar av en roll som egentligen kräver en lite större kostym, för att sedan på pappret bli uppflyttad ett snäpp.
Detta upplever jag som en av de större fördelarna med att jobba inom en stor organisation; det finns ofta goda möjligheter för ambitiösa personer att visa vad de går för och på det sättet öka sin egen utvecklingstakt. Men nu befinner jag mig ju i det minsta företag man kan tänka sig, så vad gör jag då för att klättra uppåt? Det finns inte ens några titlar, jag är helt enkelt ”konsult” (och till slut förhoppningsvis ”entreprenör”).
Jag tänker så här: om jag skulle söka jobb på en större firma om ett år, vad skulle de då värdera mest av det jag tagit mig för under min tid som egen? Vad skulle jag ha kunnat göra för min egen personliga utveckling för att inte bli inplockad på samma nivå inom storföretaget som när jag slutade? Om jag bara suttit och programmerat det någon bett mig att programmera så har jag kanske blivit bättre på det tekniska, men jag har inte några konkreta argument för att jag ska få något större ansvar inom den stora organisationen. Så vad är det som räknas som framsteg?
Jag tror inte att jag själv kan besvara den frågan. Jag tänkte därför göra ett försök att få några tips från en senior person jag lärde känna under min förra anställning. Förhoppningsvis kan jag göra upp en plan för personlig utveckling inom professionalism efteråt – jag återkommer hursomhelst i frågan. Tills vidare kan jag notera de tekniska målen för 2009: