Utmaningen

Så länge som man jobbar med tekniska nördigheter som webb- och systemutveckling så finns det ett ständigt behov att hålla sig uppdaterad och lära sig nya saker. Tyvärr/som tur är dyker det upp grejer precis hela tiden så man blir tvungen att välja/så man har mycket att välja mellan. Sedan gäller det förstås att ha tid och lust att faktiskt sätta sig in i det som är nytt, så att man är hyfsat bekväm med det när det är dags för den första skarpa tillämpningen. I mitt fall blev det lite tvärt om – jag hade ett vettigt projekt jag ville genomföra och jag såg att en rad relativt nya tekniker skulle passa perfekt i lösningen, men jag fick krypa till korset och erkänna för mig själv att jag inte tagit mig tid att lära mig tillräckligt för att kunna sätta igång. Dags att göra något åt det, alltså.

Läs vidare »

Jag sitter precis och tar en kaffe efter att ha börjat sommaruppehållet hos en kund ett par dagar tidigare än planerat. Det innebär att ett antal öronmärkta arbetstimmar plötsligt frigjorts vilket känns grymt skönt. Många har börjat gå in i semesterläge, men min jobbkalender är fortfarande rätt plottrig någon månad till. Den uppenbara frågan som uppstår är förstås: vad ska jag göra med de här bonusdagarna, förutom att testa LittleBigPlanet?

Läs vidare »

Jag sitter med i styrelsen för bostadsrättsföreningen där jag bor och har insett att allt som har att göra med dokumenthantering är ett kaos. Var finns gamla protokoll och andra viktiga handlingar? I bästa fall i en pärm hos någon före detta styrelsemedlem som förhoppningsvis bor kvar i föreningen. Dessutom har vi en hemsida som funkar sådär. Det finns en klar förbättringspotential. För det första skulle vi behöva en gemensam plats för elektronisk lagring av alla protokoll, ritningar, tillstånd och liknande. Sedan vore det trevligt att kunna boka olika resurser på webben också – varför kan man nu exempelvis boka gästlägenheten men inte festlokalen (som istället bokas via papperskalender på väggen bredvid dörren)? Och nyhetsbrevet – vi delar ju ut det i pappersformat, men för den som vill skulle vi ju kunna distribuera en version via e-post istället, för att spara lite på naturen. För att nämna ett par exempel bara.

Snabbt kan man konstatera att det finns några tjänster som erbjuder denna typ av funktionalitet, riktade just till bostadsrättsföreningar. De som dyker upp överst vid en Google-sökning är följande:

• BRFNET – kanske den mest funktionsrika lösningen, även om det grafiska utseendet är något oslipat. Kostar 2800 kr i startavgift och sedan knappt 3200 kr/år om föreningen har 100 lägenheter.
• Hemsidan.com – designen talar för att detta är en relativt ny tjänst. Verkar ha de viktigaste funktionerna och kostar knappt 2200 kr/år för en förening med 100 lägenheter. Bra första intryck.
• Lawebb brf – ful rent grafiskt, innehåller enligt uppgift en del grundläggande funktioner. En av de dyrare lösningarna med 9900 kr i startavgift och 3540 kr/år. Spontant skulle jag inte köpa denna tjänst.
• SBC – enklare kostnadsfri hemsida för bostadsrättsföreningar som är medlemmar i SBC. Verkar inte erbjuda något vidare funktionsutbud, men bra för föreningar som bara vill ha en publik hemsida och redan är med i SBC.
• FSY – webblösning för föreningar med ett särskilt paket för bostadsrättsföreningar. Relativt billig (1295 kr/år), men saknar exempelvis bokningsfunktion.

Jag tror fullt möjligt att utveckla en tjänst som innehållsmässigt skulle bli den bästa på marknaden. Den skulle kanske inte få en jättestor marknadsandel, men den skulle vara det självklara alternativet för de föreningar som vill ha en grym webblösning.

Enligt Bo bättre finns det cirka 20000 aktiva bostadsrättsföreningar i Sverige. Bo bättre har dessutom en samling länkar till mer än 1800 föreningar som har en publik webbsida. Låt oss för resonemangets skull anta att Bo bättre har bra koll på föreningarna och att det därmed finns kanske totalt 2000 föreningar som redan idag har en hemsida, alltså 10% av det totala antalet föreningar. Säg sedan att ytterligare 2000 skulle ha nytta av en webblösning, men av olika skäl inte har tagit sig för att skaffa en ännu. Baserat på dessa lösa antaganden skulle marknaden bestå av 4000 föreningar. Plockar man 5% av dessa så har man en kundbas på 200 föreningar.

Vad skulle då Sveriges bästa webblösning för bostadsrättsföreningar kosta att köpa in? Som redovisats ovan använder ett par av konkurrenterna en prismodell som är beroende av antal lägenheter i föreningen. När man tänker på att föreningens pengar ju kommer från dess medlemmar kan det verka vettigt – varje lägenhet betalar ett visst antal kronor per månad för webbtjänsten – men ser man till tjänsteinnehållet så är modellen lite mer svårmotiverad. Om priset ökar skulle man kunna förvänta sig att kundnyttan ökar i motsvarande grad, men på vilket sätt har kunden fått ut mer bara för att den representerar ett större antal människor? Det går inte ihop för mig riktigt. Därför skulle jag vilja se en prismodell som har ett fast månadspris oavsett hur stor föreningen är. Det är rimligt att denna avgift skulle vara högre än (de seriösa) konkurrenterna, eftersom den används till att köpa den bästa tjänsten som går att få.

Räknar man lite på det så kan man se att det finns en affär att göra. Jag tror dessutom att det skulle kunna vara rätt kul. Frågan är om det är något jag ska göra?

En egen produkt vore grymt kul att jobba med. Klura på marknadsföring, vidareutveckling och förbättring, spin-offs och annat – det finns hur mycket som helst man kan hitta på om man bara har en fungerande grund att utgå från. Men vad för slags produkt kan jag ta fram helt själv? 

Jag är ju lite av en nörd, så jag fastnar lätt i banorna kring mjukvara, webb och onlinetjänster. Möjligheterna är i princip oändliga, men det är ändå inte helt enkelt att komma på något som ens jag själv tror på. En bra utgångspunkt är dock att fundera på vilka marknader man själv känner till och vilka behov som finns där. Det var när jag satt och tänkte i de banorna som jag kom på att jag kanske inte alls (bara) ska hålla mig till IT-relaterade produkter.

Det gick bra för mig på universitetet, rent skolmässigt ungefär så bra som det kan gå. Jag är definitivt inget geni, men jag vet vilken studieteknik som funkar för mig i de olika typer av ämnen och kurser som jag ställts inför och jag utvecklade en del metoder och knep, om man så vill, som verkligen gav resultat. Varför inte göra något av detta?

Jag tror att jag ska skriva en bok som handlar om konkreta tips för studenter som hjälper dem att fixa de betyg de vill ha. Jag är helt säker på att jag skulle kunna tillföra en hel del och spara tid åt läsarna genom att låta dem lära sig av mina misstag och insikter.

Produktmässigt vore en bok riktigt kul att ta sig an, och det kommer jag skriva om här framöver. Tills vidare bestämmer jag helt enkelt att arbetsnamnet är ”Plugga smart” och att den ska bli grym! Hur svårt kan det vara?

En sak slog mig precis nyss: vore det inte läckert om företag kunde certifiera sig i ”fria arbetsvillkor”? Att man utifrån en standard utvärderar företaget med avseende på faktorer som exempelvis:

• Möjlighet till distansarbete
• Möjlighet för anställda att själva planera sin tid och ledighet
• Utvärdering av de anställda baserad på prestation istället för antal timmar på kontoret
• Möjlighet för anställda att få prova olika arbetsuppgifter
• Ersättningsmodell baserad på de anställdas personliga prestanda
• Möjlighet för anställda att få jobba med egna idéer

Själv skulle jag garanterat se ett högt betyg inom sådana områden som en mycket viktig och intressant (för att inte säga avgörande) faktor när jag söker efter ett nytt jobb. Och hade det funnits en gemensam standard där certifieringen utfärdas av en oberoende part så vore sannolikheten större att det faktiskt låg sanning bakom företagens påståenden – och omvänt, företagen skulle ha ett riktigt konkret argument för att få de arbetssökande att välja just dem.

Ponera att jag skulle skapa och förvalta en sådan standard och sedan outsourca själva certifieringsarbetet. Rent affärsmässigt skulle det bli lite som alla adresskatalogtjänster som finns på Internet. Varför vill ett företag vara med i en uppstickarkatalog, säg Hitta.se, när Eniro redan finns och har funnits så länge alla kan minnas? För att det inte vill riskera att inte finnas med om katalogen skulle bli populär. Även om det kostar pengar att vara med så bedömer man att det skulle kosta mer att inte vara med, när man väger in risken, dålig PR och så vidare. Det är en lite lustig situation. Och lönsam för uppstickaren, samtidigt som det skapar ett verkligt värde för slutanvändaren (den som söker efter en adress eller i mitt fall, en bra arbetsgivare).

Det kanske vore något att titta vidare på?